Make the world yours 2009

Mackay och Rockhampton 22:a-24:e mars

3 minst sagt händelselösa dagar i 2 skitstäder...

Morgonen började med att vi vaknade tidig,t lite smått trötta efter gårdagen. Vi satte oss för att äta frukost och plötsligt kom Koji, våran nya Japan springandes på väg ut på jakt efter en båttur. Det var inte vilken båttur som helst. Dagen innan hade han och en i besättningen på Eureka 2 begett sig i en gummibåt för att landstiga en liten sandbank mitt ute i ingenstans. Anledningen (fick vi senare höra) var att på just den ön har en nudelreklam, som visas i Japan, spelats in. Efter att ha fått några foton på sig själv i kaptensmössa kom de tilllbakaa till båten. Men tror ni att han var nöjd? Båtan han nu morgonen efter letade efter var en dagstur ut till samma ö för att ta några bilder på sig själv ätandes nudlar. Ni hör ju själva hur knasigt det låter men japaner verkar vara lite speciella. Jag ska inte säga att jag är en stjärna på engelska för det är jag verkligen inte men Koji hade studerat engelska i 10 år och på högskolenivå, men jag skulle nog vilja säga att jag var lika bra när jag var 12. Efter en morgonpromenad och utcheckning var det nog dags att sätta oss på bussen mot Mackay.

Koji följde oss till stationen och gav oss där 2 e-mailadresser så att vi kunde vara säkra på att nå honom. Efter att ha vinkat adjö så rullade bussen ut på vägen men efter bara en kvart eller så tog det stopp och där skulle vi stå i en timme.

Vid 3 kom vi fram till Mackay som skulle visa sig vara den tråkigaste stad man kan tänka sig. Inte en enda sevärdhet så långt ögat kunde se. Efter attt ha letat länge hittade vi äntligen ett hostel att ta in på. Det enda som fanns att göra var att bege sig mot deras saltvattenlagun och bada i några timmar. Vi kom sedan på att vi ville handla lite mat men tror ni inte att den stora matvarubutiken var stängd på söndagar så det enda vi hittade var något med samma sortiment som Seven-eleven. Ni kan ju tänka er själva hur lyckad den middagen blev? Även denna kväll fick sig Mcdonalds ett besök av oss som ville vara parasiter och använda deras gratis internet.

Kvällen var sedan slut och vi lade oss tidigt.

Morgonen efter  bjöd inte på något mer spännande än en promenad, frukost, internet igen och även lite bad. Nu var det dags att bege oss från denna totalt värdelösa håla.

Vid sex eller så kom vi nu fram till Rockhampton (The city off BEEF)  som dom själva kallar den. Tyvärr såg vi city centre passera förbi och bussen tog oss långt därifrån. Lite bekymrade över hur fan vi skulle hitta något boende här borta klev vi av bussen men det skulle inte dröja länge innan en äldre dam skulle komma fram till oss och erbjuda skjuts till hennes hostel en bit bort. Lättade över hur allt bara verkar lösa sig tackade vi ja och checkade sedan in på vårat billigaste dubbelrum hittils i Australien (ca 300 spänn).

Vi begav oss sedan för att handla lite mat och tillagade den sedan i köket på hostellet.

Eftersom att det inte verkade hända så mycket mer än så så lade vi oss tidigt då med.

När vi vaknade morgonen efter, efter en promenad, att ha ätit frukost och checkat ut vid 10 så kom vi att tänka på att det faktiskt var 13 timmar tills våran buss skulle gå. Utan någon aning om vad vi skulle göra så länge begav vi oss iväg och hittade en park att fördriva  ett par timmar i. Sedan var det dags för lunch och strax därefter tog parken slut och vi hittade ett köpcenter. Den första affären vi hittade var en elektronikaffär och Jessica fick snällt stå och titta på när jag kollade på systemkameror. Jessica skall nämligen ge mig en när jag fyller år. Jag har bestämt mig för en Canon Eos 450D med 18-55 och ett 70-300 objektiv. Vi har löst det så att Tobias, min käre bror, ska köpa den i Sverige och ta med den till Thailand när han och Jonas kommer för att hälsa på den 23:e aprill. Efter en stunds kikande begav vi oss vidare därifrån och hittade då en bio som just precis skulle sätta igång, en film Jessica jätteärna ville se. Nämligen Confessions of a shopaholic. Biobiljetterna kosatde 90 spänn tillsammans så man kunde verkligen kalla det billigt! Det var fortfarande många timmar kvar och inte mycket att göra. Eftersom det var långt till bussen så kunde de på hostellet köra en, i två omgångar, runt sex respektive sju. Vi tyckte vi lika gärna kunde sitta på Mc Donalds och använda internet istället för att irra runt omkring hostellet och tog den tidiga skjutsen. Jessica började prata med en svensk tjej från västkusten som hängde med. På busstationen hände det inte mycket så vi gick på promenad innan vi till vår besvikelse inte kunde använda Mc Donalds enda eluttag eftersom det var upptaget. Tiden gick riktigt långsamt och det kändes som om det var en evighet till bussen (som gick ett på natten). Men vid tolv firade Jessica och jag in min födelsedag (hurra!) med en glass med kolasås :)

/ Jonatan