Make the world yours 2009

Rainbow beach, Fraser island 25:e mars - 28:e mars

Nu är alla förstås jättenyfikna på vad vi gjorde under Jonatans födelsedag ;)

Hi hi, han var då inte glad över att behöva fira den i Rainbow, som många vi träffat på vägen klagat över som en död håla, men med facit i hand så blev det nog godkänt.

Hostellet, Dingo's var rätt nice och stranden 5 min bort var himla fin, vilka vågor och så svart sand! Vi hade ett möte att passa eftersom vi dagen där på skulle ut på Fraser island, Rainbows inkomstkälla (precis som Whitsundays seglingar är för Airlie) och använde det mesta av tiden innan åt att sova (eftersom det på nattbussar är svårt att sova längre perioder :S). Mötet handlade mest om att dela in alla deltagare i grupper och visa lite filmer om säkerheten på ön (blaha blaha blaha), vi ville bara iväg för att inhandla Jonatans födelsedagsmiddag för vi hade även en annan tid att passa, nämligen shuttlen till ett närliggande ställe som bäst skulle kunna beskrivas som stora sanddyner intill havet (tydligen ett himla fint ställe att se solnedgången ifrån, men det orkade vi inte, eftersom vi längtade efter maten vi köpt). Snacka om att vi blev snopna när vi kom tillbaka och insåg att vi inte hade möjlighet till att steka på lite blodigt kött eftersom spisen var kaputt. Istället fick vi käka lite nice utemat (fast inte fanns det så mycket att välja på då stadens centrum bara består av en liten gata). *

Morgonen efter var det tidig uppstigning i ju med att det var Fraser-dagen. Fraser island är världens största sandö och är bara 5-7 minuter bort med färja från Rainbow. Det vi hade framför oss då var tre dagars och två nätters camping i jeepar med nio andra. Tyvärr var vår grupp troligtvis bland de sämre vilket ofta fick oss båda att inte bara sucka oss näst intill gråhåriga utan även fräsa till allt för många gånger...

Ön i sig var amazing!

Det var en himla cool känsla när man satt i jeepen (fullpackade med folk, mat och övrig utrustning) och susade (i alla fall emellanåt) över beachen med skummande vågor till höger och torr bushmark till vänster. Vi hade en medelålders israel med i bilen, som jobbar inom det militära. Han berättade om fordonen han brukar köra och gud vad svårt jag hade att hålla mig när jag hörde storstadsbrudarna skrika oss döva då de tyckte att han körde vårdslöst och nog skulle ha ihjäl oss alla - han gjorde ju sitt jobb!

Till sist fick han nog och hoppade bara ur bilen och vägrade att köra. Jonatan och jag tyckte han gjorde precis rätt och ville se brudarna göra något för en gångs skull.

Jag sa rent ut att Jonatan inte fick köra för mig och tyckte det kunde få hata mig istället för honom, det var härligt att jävlas med dem, men det tar mycket på krafterna.

Med andra ord, det blev en hel del tjafs med dessa brudar ombord och jag måste bara få säga att jag då önskar/hoppas/tror/ och framför allt vill göra Fraser once more. Med folk som har högre IQ än ett träskaft.

Första dagen körde vi omkring lite på ön och kom (alldeles för sent) till en underbart vacker sjö! Efter att ha svalkat av oss skulle vi hitta en campingplats (vilket också tog för lång tid) och visst hann det bli mörkt. Det blev en lååång kväll då det skulle anordnas mat för elva personer i mörkret. När jag äntligen fått mat dog jag i tältet medan Jonatan fick sig sin efterlängtade födelsedagssång.

Sista dagen skulle vi ta oss till en ny sjö för att få oss ett bad, vi hade även bestämt oss för att gå upp tidigt. Det tråkiga i det hela var att vädret var väldigt växlande (läs VERKLIGA växlande skurar). Men vi hade bara på oss till två den dagen så inte blev det av så mycket annat då heller. Men med i bagaget hade vi (förutom grymt mycket sand såklart :P), häftiga bilvägar, vilda dingos everywhere, vackra havsutsikter och för att inte tala om världens vackraste stjärnhimmel på näthinnan.

* Födelsedagsmaten åt vi sen när vi kom tillbaka från Fraser (vi hittade nämligen en grill på hostellet!)

// Jessica MK Jäntti

Mackay och Rockhampton 22:a-24:e mars

3 minst sagt händelselösa dagar i 2 skitstäder...

Morgonen började med att vi vaknade tidig,t lite smått trötta efter gårdagen. Vi satte oss för att äta frukost och plötsligt kom Koji, våran nya Japan springandes på väg ut på jakt efter en båttur. Det var inte vilken båttur som helst. Dagen innan hade han och en i besättningen på Eureka 2 begett sig i en gummibåt för att landstiga en liten sandbank mitt ute i ingenstans. Anledningen (fick vi senare höra) var att på just den ön har en nudelreklam, som visas i Japan, spelats in. Efter att ha fått några foton på sig själv i kaptensmössa kom de tilllbakaa till båten. Men tror ni att han var nöjd? Båtan han nu morgonen efter letade efter var en dagstur ut till samma ö för att ta några bilder på sig själv ätandes nudlar. Ni hör ju själva hur knasigt det låter men japaner verkar vara lite speciella. Jag ska inte säga att jag är en stjärna på engelska för det är jag verkligen inte men Koji hade studerat engelska i 10 år och på högskolenivå, men jag skulle nog vilja säga att jag var lika bra när jag var 12. Efter en morgonpromenad och utcheckning var det nog dags att sätta oss på bussen mot Mackay.

Koji följde oss till stationen och gav oss där 2 e-mailadresser så att vi kunde vara säkra på att nå honom. Efter att ha vinkat adjö så rullade bussen ut på vägen men efter bara en kvart eller så tog det stopp och där skulle vi stå i en timme.

Vid 3 kom vi fram till Mackay som skulle visa sig vara den tråkigaste stad man kan tänka sig. Inte en enda sevärdhet så långt ögat kunde se. Efter attt ha letat länge hittade vi äntligen ett hostel att ta in på. Det enda som fanns att göra var att bege sig mot deras saltvattenlagun och bada i några timmar. Vi kom sedan på att vi ville handla lite mat men tror ni inte att den stora matvarubutiken var stängd på söndagar så det enda vi hittade var något med samma sortiment som Seven-eleven. Ni kan ju tänka er själva hur lyckad den middagen blev? Även denna kväll fick sig Mcdonalds ett besök av oss som ville vara parasiter och använda deras gratis internet.

Kvällen var sedan slut och vi lade oss tidigt.

Morgonen efter  bjöd inte på något mer spännande än en promenad, frukost, internet igen och även lite bad. Nu var det dags att bege oss från denna totalt värdelösa håla.

Vid sex eller så kom vi nu fram till Rockhampton (The city off BEEF)  som dom själva kallar den. Tyvärr såg vi city centre passera förbi och bussen tog oss långt därifrån. Lite bekymrade över hur fan vi skulle hitta något boende här borta klev vi av bussen men det skulle inte dröja länge innan en äldre dam skulle komma fram till oss och erbjuda skjuts till hennes hostel en bit bort. Lättade över hur allt bara verkar lösa sig tackade vi ja och checkade sedan in på vårat billigaste dubbelrum hittils i Australien (ca 300 spänn).

Vi begav oss sedan för att handla lite mat och tillagade den sedan i köket på hostellet.

Eftersom att det inte verkade hända så mycket mer än så så lade vi oss tidigt då med.

När vi vaknade morgonen efter, efter en promenad, att ha ätit frukost och checkat ut vid 10 så kom vi att tänka på att det faktiskt var 13 timmar tills våran buss skulle gå. Utan någon aning om vad vi skulle göra så länge begav vi oss iväg och hittade en park att fördriva  ett par timmar i. Sedan var det dags för lunch och strax därefter tog parken slut och vi hittade ett köpcenter. Den första affären vi hittade var en elektronikaffär och Jessica fick snällt stå och titta på när jag kollade på systemkameror. Jessica skall nämligen ge mig en när jag fyller år. Jag har bestämt mig för en Canon Eos 450D med 18-55 och ett 70-300 objektiv. Vi har löst det så att Tobias, min käre bror, ska köpa den i Sverige och ta med den till Thailand när han och Jonas kommer för att hälsa på den 23:e aprill. Efter en stunds kikande begav vi oss vidare därifrån och hittade då en bio som just precis skulle sätta igång, en film Jessica jätteärna ville se. Nämligen Confessions of a shopaholic. Biobiljetterna kosatde 90 spänn tillsammans så man kunde verkligen kalla det billigt! Det var fortfarande många timmar kvar och inte mycket att göra. Eftersom det var långt till bussen så kunde de på hostellet köra en, i två omgångar, runt sex respektive sju. Vi tyckte vi lika gärna kunde sitta på Mc Donalds och använda internet istället för att irra runt omkring hostellet och tog den tidiga skjutsen. Jessica började prata med en svensk tjej från västkusten som hängde med. På busstationen hände det inte mycket så vi gick på promenad innan vi till vår besvikelse inte kunde använda Mc Donalds enda eluttag eftersom det var upptaget. Tiden gick riktigt långsamt och det kändes som om det var en evighet till bussen (som gick ett på natten). Men vid tolv firade Jessica och jag in min födelsedag (hurra!) med en glass med kolasås :)

/ Jonatan

Airlie Beach 18:e - 21 mars

På Facebook hette jag: Jessica hatar allt som har med Airlie beach att göra, men tack vare trevligt sällskap så gick det t.o.m. att ändra på den inställningen till hålan/inkörsporten till Whitsundays.

Efter att ha sagt hej då till Johan och Jocke åkte vi våra bussar åt olika håll. När vi kom till Airlie så öste regnet ner och vi tog in på första bästa hostell. Vi hamnade på en vindsvåning med sex andra och var trötta och hungriga och tvungna att handla mat. Det var inte lätt att hålla humöret uppe. Sedan hade vi en mardrömsuppgift framför oss; boka båt till Whitsundays, med departure dagen efter (för att inte behöva spendera mer tid en nödvändigt i regnhålan!). Ögruppen Whitsundays är nämligen anledningen till att folk kommer till Airlie över huvudtaget.

Vi körde en fuling och gick upp tidigt samma dag som vi ville åka för att chansa till oss sista-minuten-platser vilket gick bra. Däremot var informationen (läs hemlighetsmakeriet) lika uselt som vanligt. Inte för än vi checkade in för båten klockan nio blev vi meddelade att vår båt gick klockan två ("alla andra" gick halv tio), arga som bin muttrade vi ikapp the public lagoon.

Men Eureka II, som vår segelbåt hette, var värd att vänta på. Två man i besättning och elva passagerare var vi som lämnade hamn för tre dagar och två nätter till havs. Vädret var växlande med skurar och skinande sol och det gungade på rätt bra ett tag. Jonatan fick visa musklerna vid hissning av segel och dyl. Själv blev jag lite uttråkad mellan varven men det hittade vi bot på då vi bekantade oss med Mattias, från Götet. Med hans ungdomlighet i behåll och vårt numera lill-gamla beteende hade vi så mycket att skratta åt tillsammans att vi nästan glömde bort att fråga varandra om hur gamla vi var.

Efter att ha seglat första dagen var den andra dagen mer schemalagd. Vi fick gå av på en ö och se ut över den otroliga stranden Whitehaven. Jonatan säger att han blev besviken men jag tyckte den var bland det snyggaste jag sett. På vägen till stranden i adopterade vi även en 24-årig japan som vi med alla medel försökte kommunicera med och hålla koll på för vi var rädda för att han skulle tappa bort sig. Tillsammans badade vi lite och skrubbade oss med den finkorniga sanden (och jag tränade på att fånga fisk med händerna inför Robinson!). Efter beachen fick vi snorkla på ett annat ställe, men tyvärr började det regna så vi kunde inte se så mycket då längre. Men snygga var vi allihopa i våra stinger suits, snyggast var Jonatans put-rumpa, ha ha!

Tredje och sista dagen snorklade vi lite till på morgonen vilket var roligare. Det var jättemycket fisk och vi simmade på rätt bra. Tea-time fick avsluta pausen innan vi seglade tillbaka i hamn. Vi hade svårt att slita oss från våra nyfunna vänner (läs Mattias, japanen var vi bara oroliga över) och spenderade dagen med dem. Vi tog med oss japanen till vårt hostell och checkade in i en dorm för 20 pers!!

På kvällen gick vi för att dricka ölkannor med några GBG-are Mattias träffat innan samt en skum slovakier från vårt rum. Vi träffade också på en tjej från Taiwan vi snackat med på rummet och bildade ett rätt stort sällskap. Men även det som är roligt har ett slut och den trevliga kvällen slutade tidigt...

// Jessica MK Jäntti

Magnetic island 16:e - 17:e mars

Som om vi skulle ha upptäckt tillräckligt dagen innan!

De flesta som kommer till ön brukar nöja sig med att gå till någon av de närliggande stränderna. Vi tog det hela två steg längre.

Steg ett. Vi vandrade ihjäl oss.

Vi vandrade och vandrade. Från den ena stranden till den andra och bockade av alla som fanns i så gott som "gångavstånd". Vi tog oss även upp till en slags utsiktsplats med ett gammalt fort beläget på toppen (de flesta tar bussen för att se det!). Här skulle man tydligen kunna se koalor * men vi fick nöja oss med stora tjockis-ödlor som gett i alla fall mig två hjärtattacker innan.

Efter fem timmars vandring stupade vi i poolen och för mat innan vi hittade två Boråsare på rummet som vi senare kom att ha väldigt trevligt med.

Tror ni vi orkade med mycket den kvällen?

Fem timmar vandring i australiensisk sol, välja vykort och en kanna öl MÅSTE ha fått t.o.m. mig att snarka in i drömlandet.

Steg två. Bil/snorkel/kängurur/djungel

Efter att ha bokat en natt till på lovely Maggie, gjorde vi sällskap med våra Boråsare, Johan och Joakim, i en bil vi hyrde. En av de trevligaste dagarna på länge faktiskt!

Vi prickade in de bästa snorkelstränderna och bockade av dem en efter en fram till klockan tre då vi hört att det läggs ut mat till vilda rock wallabies, små kängurur och självklart ville vi kika på dem. Vi var alla lite besvikna på sikten i vattnet under snorklingen och saknade färgerna som fiskarna i Thailand har.

Hemma tog vi och lagade spagetti och köttfärsås innan vi med våra sista krafter hoppade in i bilen igen för en mörkertur. På Jonatans kamera ser det ut som The Blairwitch project och vi måste ändå medge att vi åkte med alla bildörrar låsta.

Vi åkte bort från den centrala delen och försökte hitta så pass bra vägar inne i djungeln så bilen skulle kunna ta sig fram. Även nu såg vi många kängurur och även possums. Ett riktigt litet skräckäventyr som tillsmammans med ytterligare en kanna öl och bildvisning fick avsluta vår ABSOLUT SISTA kväll på Maggie.

* Det fick Boråsarna! Orättvist!

// Jessica MK Jäntti

Magnetic island 15:e mars

10:00 checkade vi ut.

10.30 tog vi färjan till Magnetic island.

11:15 hade vi äntligen lyckats med att stå i busskö, få biljett, stå på bussen och finalemente - komma fram.

Ön vi är på är fantastisk. Ca 2000 är de som är så lyckligt lottade att de faktiskt bor här bland vilda koalor och kängurur (de sistnämnda mina nya favoriter :D). Tyvärr har vi inte sett några idag. Vi sover i dorm på ett fräscht ställe som trots sin fräschhet inte kan skydda oss mot alla myror L

Vi började övistlesen med att handla omelettingredienser innan vi somnade i hängmattorna vid poolen - hur skööönt som helst. Även här är det maneterna som styr just nu (sommarhalvåret), så havet är ett big no no, så länge man inte badar i inhängnaderna - orka!

Efter slumret skulle vi ut och upptäcka á la Robinson längs med vadringsspåren.

Stampandes (för att skrämma ormar) och framför allt svettandes kom vi av någon märklig anledning från spåret och fick istället så gott vi kunde ta oss ner för stenbumlingar och annat, lite action helt enkelt. Efter att ha treckat på egen hand hittade vi världens vackraste strand, som då faktiskt var den vi följt spåret för att komma till. En vacker vy som strålade harmoni, behöver jag säga att jag önskade att vi aldrig åkte härifrån?

Det är inte så många ställen som gett en samma känsla; ge mig det här istället för alla pengar i världen, men this beach said this.

Från ena drömstranden till den andra, snabbt tillbaka genom skogen efterson vattnet var slut (och när vattnet är slut så dör man, eller i alla fall jag, för när man går så som vi gör så  rinner det svett längs med benen på en hela tiden, utan vatten tar det inte många minuter innan jag tror jag ska kräkas!). Men inget kräk den här gången heller ;)

Istället har vi hunnit med att käka middag och bada i poolen till tonerna av liveband.

Jag tror dessutom att jag utvecklat en form av ornitologsintresse här i Australien. Det är så grymt coola fåglar överallt som man i vanliga fall ser på zoo hemma och det känns så...knäppt, men framför allt häftigt! Idag har vi sett papegojor (stora) och en slags kungsfiskare (också stor) = söt!

Sist men inte minst så såg vi även en nästan tam possum utanför köket.

// Jessica MK Jäntti

LIte Bilder från Cairns uppladdade i efterhand



Järnvägen upp till Kuranda en by i bergen. bygdes under guldruschen för att frakta sakker upp och ner

VI stannade halvvägs för att ta en närmare titt på detta dånande vattenfall



Gissa om jessica var nöjd när hon fick mata kängurur




Nerfarten från Kuranda skedde i en 7 kilometer och 45 minuter lång gondol tur genom regnskogen



Nu har vi åkt båt i ettt par timmar och ska snart få hoppa i vattnet och pröva den nyinköpta snorkelutrustningen



Utsikten från stranden var välldigt vacker. men tyvär fick man inte vandra omkring på ön då den är en
nationalpark med fåglar och sköldpaddor som inte vill bli störda



En av alla coola färgglada saker vi såg under snorkelturen



Den konstgjorda lagunen i centrala Cairns

Det var allt för nu men framöver ramlar det nog in några till

LIte Bilder från Cairns uppladdade i efterhand



Järnvägen upp till Kuranda en by i bergen. bygdes under guldruschen för att frakta sakker upp och ner

VI stannade halvvägs för att ta en närmare titt på detta dånande vattenfall

Townsville  14:e mars

I dag gick vi upp vid 8 och käkade en snabbfrulle för att sedan bege oss ut och gå. Vi började med att gå längs strandpromenaden som var fullspäckad med lekplatser, grillplatser och strandgym. Det läggs nämligen ner väldigt mycket pengar på pubblic areas vilket är trevligt när man kommer som turist.

Efter ett bra tag svängde vi av för att ta oss upp på Castle hill, staden utsiktspunkt, med utsikt över Magnetic island som vi skall åka till i morgon.

Vägen dit var lång och när vattnet hade tagit slut så kan ni ju gissa vem som började gnälla. Jag ska inte säga så mycket jag heller för jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Efter en timme eller så så var vi äntligen uppe och kunde avnjuta den vackra utsikten över staden och ut över havet.

Efter att ha fyllt på med vatten begav vi oss åter neråt och blev även erbjudna skjuts ner av 2 pensionärer vi träffat där uppe, men med nya krafter tog vi oss åter an den grova stigen med svårhetsgrad 3 av 5 möjliga.

Väl nere satte vi oss för att få lite käk på Mc Donalds. Nu var det dags att bege sig hem för att sätta på en tvättmskin och återhämta krafterna.

Medan vi satt och läste kunde jag inte låta bli att lyssna på en gubbe som satt och snackade med en tysk backpacker i soffan bredvid. Han berättade lite om sitt liv och hur han hamnat här.

Det började med att han blev spöad hemma från det att han var fem och vid 12 års ålder blev han utkickad och gick då med i någon naziströrelse och tatuerade ett hakors på bakhuvudet.

Sedan var det ett stort hopp fram till dess att han hade råkat ut för någon olycka för några år sedan och hamnat i rullstol och gått upp från 70 till 140 panner men väger nu igen 90.

Hans fru hade strykit med i samma veva så nu bodde han här på hostellet och hängde på strippklubbar och dylikt men han var mycket noga med att få fram attt han faktiskt lever i celibat eftar vad som hänt.

Medan han berättade allt det här drog han även i sig en litersflaska med vodka och apelsinjuice.

Det var faktiskt intressant att sitta och lyssna på vad han hade att berätta.

Efter det hände det inte mycket mer än att vi begav oss iväg några timmar för att bada i en konstgjord saltvatttenslagun. Den var så stor och krävde därmed så hitech pumputrustning att de hade varit tvungna att köpa den från något företag i Sverige.

Vi avslutade kvällen med att käka lite thaimat som uppvärmning inför vad som komma skall.

Jonatan   




Berget sett från strandpromenaden



Utsikten över stan sett från Castlehill

Cairns - Townsville 13:e mars

Sista dagen i Cairns enligt oss fast än vi inte hade tagit oss an att boka buss. Men trots att det var fredag den 13:e så fick vi platser på bussen till Townsville kl.13.

Herre gud vad varmt det har varit!! Den här dagen har slagit alla soldagar under resan. Och efter att jag djupforskat om solen här, ni vet, ozonhål och cancerrisk, så gick mycket av förmiddagen åt att jaga Jonatan med solkräm, in i skuggan, mer solkräm efter bad (för självfallet så använde vi våra sista timmar i Cairns på vårt favoritbad, som vi båda kommer att sakna!),  fortsätta med att han borde bära t-shirt, borde ha på sig glajorna i badet, huh! You name it. Men saken är den att hudcancer är den vanligaste dödsorsaken i Australien och även om jag vet att det krävs mycket solande för att utveckla cancer så kan man väl ta de säkra före det osäkra. Om inte annat så för att undvika solsting!

Bussturen är inget att skriva om förutom det faktum att dess AC nog gjort mig sjuk. Ont i öronen och rasslig i halsen. Men efter att ha fått kurera mig med Kitkat och kaffe på kvällskvisten så ska jag nog återhämta mig :D

Townsville alltså. Det hade hunnit bli mörkt när vi kom (bussturen tog runt 6,5 h) men det vi såg var tillfredställande. Townsville är en mer koncentrerad stad med närhet till vatten. Efter att ha kikat på kartan har vi inte bara lokaliserat ett McDonalds vars internet vi tänker använda oss av utan även ett par pooler som vi hoppas på ska vara lika bra som den i Cairns. Dessutom så är det ju ett tag sen vi tog oss upp på en utsiktsplats...

Imorn blir det stadsupptäckardag/vilodag inför ö-besök.

// Jessica MK Jäntti

PS. Jag har glömt skriva det, men Jonatan har förresten läst ut sin första bok på resan för en vecka sedan! Jag har också läst den nu och rekommenderar den varmt, The Beach (Mimmi har DU läst den, din nyblivna Thai-nörd :p)

PS.2. Böckerna du skickade med oss Lotta ger mig nästan mardrömmar, vilka ruskiga deckare du läser på nätterna :o)

Cairns 8:e - 12:e mars

Av någon löjlig fantasianledning hade jag inbillat mig att vi inte skulle åka ifrån Nya Zealand över huvudtaget men tyvärr så blev det så. Så med stor sorg i hjärtat fanns det inte mycket annat till val än att ta sig till flygplatsen (men det var många heroiska tankar som flög i huvudet på en på vägen dit om att hoppa av och stanna).

Flyget gick bra. Maten dög. Vi fick se (till min förtjusning) Twilight etc. etc. Fan vad tråkigt det har blivit att flyga, det tar ju sådan tid!

Väl framme i Cairns möttes vi av en sådan värme och fukt att vi trodde att vi var i Thailand! Hostellet vi kom till suger. Nästan i alla fall. Stället är egentligen allt annat än fräscht och vi ska inte tala om det idiotiskt upplagda "köket".

Nej låt oss tala om vad vi haft för oss istället. Vi har badat en hel del, dock i pool. Yes, här finns det nämligen dödsfarliga maneter som ockuperar vårt badvatten L men vi hittade faktiskt till en beach som hade en liten "inhängnad" för de som ville doppa sig i havet :S flummigt. Men poolen vi badat i är en stor public pool som har öppet till tio på kvällen. När man kollar på kartor så är den utmärkt som lagun J ett kännetecken för Cairns J

I övrigt har vi strosat runt lite, använt McDonalds internet, shoppat nödvändigheter (som snorkel stuff) och Jonatan har tränat en del. Vi har bara tagit oss an två aktiviteter hittills.

Igår åkte vi ett gammaldags tåg upp i regnskogen till en håla vid namn Kuranda där man fick ta sig genom dröser av stånd och butiker med hand craft (jättemycket häftiga prylat gjorda av krokodil och andra djur) innan man kom till (min favorit såklart!) Koala Garden. Vi hade fått höra att man fick hålla i koalor men det visade sig att det var till en avgift eftersom man bara fick hålla dem om man blev fotograferad - sug. Men usch vad söta dem var!!

Men bäst av allt var faktiskt inte koalorna utan att man fick mata kängurur! Ja. Man fick vara inne i deras inhängnad och mata dem. Jag älskade det! De var så fina. Men det här var mindre varianter och inte den där enorma som kan bli upp till 2(?)m. Men det gjorde inget! :D

I övrigt var det inte SÅ spännande. Men poängen med turen var att få åka skyrail (ännu en gondol ja) ner över regnskogen back to Cairns. Det var mysigt, även om Jonatan klagde på att det regnade första halvan (turen tog ca. 45 min).

*

Den andra aktiviteten vi ägnat oss åt var ett besök ute på barriärrevet idag för att snorkla. Vi åkte med en trevlig båt genom morgonens ösregn innan vi stannade vid en ö, Michaelmas cay, som egentligen är ett naturreservat för häckande fåglar och skölpaddsbon J men vi lånade bara en snutt av strandremsan. Vi såg båda en del häftiga fiskar och annat (t.ex. världens snuskigaste sjögurka - hatar sådana). Men vi var samtidigt rörande överrens (för en gångs skull) om att det inte var så mycket att se på egentligen, man fick nästan leta efter det häftiga spotarna. Vilket var lite synd men sjävklart var det roligt ändå! Och sen så fick jag ju äta stört goooda räkor och Jonatan fick tugga på rostbiff.

// Jessica MK Jäntti

Queenstown-Christchurch 7:e mars

Vi vaknade redan 7 lite lagom trötta efter gårdagen med barrunda och tekannor med shottar. Efter lite missförstånd och morgontrötthet satt vi på bussen vid 8 för att starta den 50 mil långa resan till Christchurch. På vägen stannade vi på lite olika ställen för att ta kort men även för att handla lunch som vi skulle äta vid en turkos sjö med utsikt över Southern alps i bakgrunden. Resan gick sedan vidare och vi fick nu det stora nöjet att se den otroligt löjliga filmen Borat och inte nog med det, tv:n var trasig så det blev i svartvitt.

Vi såg det vackra landsskapet glida förbi utanför och tankarna på att lämna det bakom sig redan nu var inte alls roligt.

Vid 5 kom vi fram och begav oss direkt ut för att äta på Mcdonalds. Mätta och belåtna satte vi av mot Christchurchs botaniska trädgård som det är känt för. Den var otroligt fin och helt kolosalt stor. Efter att ha suttit i solen i ett par timmar och skrivit ett par inlägg till bloggen så begav vi oss sakta hem genom stan och hade en lugn kväll hemma på hostellet för att orka gå upp tidigt dagen efter. Våran sista dag på Nya Zealand.

Jonatan

Queenstown 6:e mars

(Emmas födelsedag :D)

Fortfarande mätta efter gårdagens maffiga buffé fick vi infinna oss i att hoppa på en buss redan tio i åtta, för att ta oss ut till Milford sound. Det var en lång färd, några timmar med buss, innan vi fick stiga på färjan som var själva aktiviteten och cruisa runt (här var det också buffé som gällde) för att se den vackra omgivningen. Vår chaufför, som mest liknade en bock, berättade för oss att vädret vi hade, störtstörtregn (!!), egentligen bara var bra och verkligen inte ovanligt för området. 100 soldagar om året är inte goda odds men det positiva var alla underbara vattenfall som bildades (utan regnet så ser man inga), nersnirklande som bäckar över bergsväggarna (Emma, antar att du minns dem vi såg på Keb, same kind of shit :P).

Men även om fallen var fina så såg man ju knappt något! Turen var riktigt tråkig. Två timmar färja i ösregn innan vi blev nerlurade i något undervattensobservatorium (nej nej folks, det var inte häftigt, tänk aborrar, så häftigt var det :S).

Dagens plus under turen var chauffören, Mangees, musikval (älskade att åka till Mission Impossible genom en kolsvart tunnel, i sicksack :D), Wedding Crashers som visades på bussen och då vi väl i mitt nya hem (I wish) Queenstown, åt världens godaste burgare (Mimmi! T.o.m. godare än på Max!!) på Fernburger.

Den senare delen av kvällen vigde vi till utelivet som uteblivit den första kvällen. Vi tog oss runt till fyra uteställen (tror jag?) trots att vi inte var med i det anordnade Pub crawlet *. Förutom flödande alkohol (bl.a. serverat i tea pots) och danskar fick vi även dansa av oss allt vad Fernburgers heter. Och vi gick t.o.m. hem i tid!

* En anordnad pubrunda som kostade en viss avgift. Man blev orienterad till ett visst antal barer och stannade en stund på varje för att använda sig av sina rabatter man fick. Tydligen fick man även mindre shotar och drinkar på vissa ställen. Vi hängde på "utan att vara med" i själva crawlet.

// Jessica MK Jäntti

Queenstown 5:e mars

Jag vaknade tidigt och begav mig till köket för att laga iordning lite extra goda mackor med ägg och tillbehör. Sedan halv tio mötte jag Jessica och vi begav oss ut på en promenad. Vi satte oss och åt i hamnen och gick sedan längs stranden och igenom en park strax utanför stan. Där satt vi länge och läste innan vi bestämmde oss för att bege oss in mot staden igen. Efter lite shopping och lunch begav vi oss till STA:s kontor för att ordna med våra visum som tydligen behövs för att resa in i Australien.

Efter det var vi och beställde middagsplatser uppe på utsiktsberget. Helt stört dyrt för övrigt men det var en häftig upplevelse att åka upp med gondolen och äta middag där uppe i solnedgången. I varje fall, efter att ha bokat det satte vi oss nere i hamnen och åt glass på ett ställe med fritt internet. Efter en timme, en massa datorande, några skrivna vykort och en storglass senareså var det dags för mig att träna lite och lade sig för att läsa. Tiden hade nu runnit iväg och det var dags att bege sig upp på berget för den storslagna middagen som jag nämnde tidigare.

Jonatan

Waneka - Queenstown 4:e mars

Jag och Jessica vaknade en timme tidigare en alla andra och begav oss då ut på en promenad längs sjön. Solen hade precis stigit över bergen och den nya dagen var på ingång. Nästan ensamma promenerade vi cirka en halvtimme innan det var dags att bege sig tillbaka för att ta en dusch och sedan sätta sig på bussen.

Bussen begav sig iväg med siktet inställt på Bungyjumpbridge strax norr om Queenstown. Vi hade dagen före skickat runt ett formulär på bussen angående om man ville hoppa eller ej, vi valde dessvärre att icke göra det. När vi stod där och kolla på när några andra i gänget gjorde det så ångrade vi oss på en gång. Hoppet var bara 43 meter högt och över en turkos flod så det såg ut att vara ett väldigt lättsamt hopp om man gemför med många andra.

Väl färdiga där begav vi oss mot slutdestinationen och checkade in på Base, som många gånger förut. Vi begav oss nästan på en gång till stranden för att ligga och läsa i solen alldeles för länge. Vi åt sedan tidig middag på en italiensk restaurang som tyvärr var lite dyrare än vad vi hade tänkt.

Klockan började nu närma sig 8 och det var dags att fixa sig inför utekväll med start på hostelbaren. Hela kvällen visade sig bli ett fiasko. Krökargänget sattre igång att svina som satan och utöver det var stället i princip tomt. Så i stället för att parta hela natten så lade vi oss redan tolv för att gå upp tidigt dagen efter.

Jonatan

Efter en spännande kväll/natt (dock inte för vår del men med tanke på vad som försegick i vårt rum som vi delade med mitt favoritfolkslag *host* britter), var vi helt slut när bussen stack iväg med oss ombord redan halv åtta på morgonen.

Men the Nancy bus, som vår buss kallas (chauffören hetter Scottie men kallas för Nancy :P), åker aldrig i onödan. Den tidiga starten var helt enkelt nödvändig för att vi skulle få bästa möjliga utsikt och photo shot över Lake Havasu. Det speciella med sjön, förutom att naturen runt den är gorgeaus, är att bergen runt om speglas i den på ett speciellt sätt, som blir så himla fint när man fotar. Jonatan var lyrisk.

Hela bussfärden idag har bjudit på mycket vackert och vi var många som skakade på huvudet åt britterna som var för fulla för att orka hålla ögonen öppna. Waneka som vi nu kommit till är en charmig stad och bara några minuter från basen vi bor på har vi sandstrand och...kors i taket, turbosol J yeaaa! Så eftermiddagen gick i solens tecken.

Nu på kvällen har vi grillat, Jonatan trimmar kroppen med en löparrunda och jag sitter på rummet med några danska grabbar och håller för öronen (det är kareoke på gång och vi har öppet fönster :S). Imorgon tar vi oss till Queenstown, även känd som Nya Zeelands partystad.

Och självklart är det avslutningsfest som gäller...

// Jessica MK Jäntti

Efter en spännande kväll/natt (dock inte för vår del men med tanke på vad som försegick i vårt rum som vi delade med mitt favoritfolkslag *host* britter), var vi helt slut när bussen stack iväg med oss ombord redan halv åtta på morgonen.

Men the Nancy bus, som vår buss kallas (chauffören hetter Scottie men kallas för Nancy :P), åker aldrig i onödan. Den tidiga starten var helt enkelt nödvändig för att vi skulle få bästa möjliga utsikt och photo shot över Lake Havasu. Det speciella med sjön, förutom att naturen runt den är gorgeaus, är att bergen runt om speglas i den på ett speciellt sätt, som blir så himla fint när man fotar. Jonatan var lyrisk.

Hela bussfärden idag har bjudit på mycket vackert och vi var många som skakade på huvudet åt britterna som var för fulla för att orka hålla ögonen öppna. Waneka som vi nu kommit till är en charmig stad och bara några minuter från basen vi bor på har vi sandstrand och...kors i taket, turbosol J yeaaa! Så eftermiddagen gick i solens tecken.

Nu på kvällen har vi grillat, Jonatan trimmar kroppen med en löparrunda och jag sitter på rummet med några danska grabbar och håller för öronen (det är kareoke på gång och vi har öppet fönster :S). Imorgon tar vi oss till Queenstown, även känd som Nya Zeelands partystad.

Och självklart är det avslutningsfest som gäller...

// Jessica MK Jäntti

Efter att inte ha gjort mycket alls under vår första dag i Franz Josef väntade vår stora aktivitetsdag i glaciärerna. Runt nio checkade vi in för att utrusta oss med kängor, goretex-jackor, överdragsbyxor och mössa och vantar. Vi kom hem till hostellet runt halv sju.

Så det var en himla lång dag.

För de som inte hängt med riktigt så ligger glaciären vi tog oss upp på i mitten av en regnskog, vilket kändes lite skumt. Vi delades upp i flera grupper p.g.a. säkerhetsskäl och för att kunna hålla tempo hela tiden eftersom glaciärer kan vara rätt förrädiska (i ju med att de flyttar på sig) och kalla. Guiden vi hade med oss fick ibland hacka fram steg åt oss eftersom lederna som man följer ändrar form varje dag. Detta gjorde att vi ibland fick stå still alldeles för länge! Men annars fick vi se härliga vyer, klättra både upp och ner längs med isväggar och ta oss genom trånga utrymmen. Som högst var vi uppe på 400 m.

Och allt detta tog så himla lång tid i ju med att man inte alltid kom fram på en gång och att det var så himla många uppe på glaciären. Ett tag trodde jag att jag skulle frysa ihjäl, inte för att det var kallt utan mer för att det regnade i början av dagen så vi blev blöta och fick våra tår ihjälfrysta för att andra var så sega. Men i övrigt så var det kul att skutta runt ;)

Och gissa om Jonatan fotade som en idiot? Herre Gud, det kan inte finnas någon som har fler bilder på snö i sin kamera just nu.

// Jessica MK Jäntti

Lake Mahinapua - Franz Josef 1:a mars

Efter crossdressing och soppåsar var det löjligt nog flera som dragit på sig solbrillorna trots det mulna vädret :S men de åkte snabbt av då vi stannade till vid ett...väldgit märkligt museum...

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad muséet hette men huvudsaken med det var att visa den riktiga Kiwimannen, så som han var innan dagens moderniteter (m.m.). Vi fick se en film om hur man först sköt och senare fångade in hjortar uppe i bergen med hjälp av helikopter. Detta för att de förökade sig snabbare än vad vegetationen hann återhämta sig efter att de käkat upp all gräs. Så först sköt man hjort från helikopter då man ville få ner siffrorna och sedan fångade man istället in dem (då det uppstod en köttmarknad att tjäna pengar på). Och med fånga in så hoppade man ner från helikoptrarna över djuren... :S nope, inget av det jag skriver är ett skämt.

Efter att ha kollat på ålar, possums, en gris, en känguru och självfallet hjortar så lämnade vi äntligen muséet bakom oss och kom fram till Franz Josef, staden som inte bara har glaciärer mitt i regnskogen utan även har runt 280 regndagar om året. Och ja, det har vi märkt.

// Jessica MK Jäntti

Westport - Lake Mahinapua 28:e februari

Från den ena hålan till den andra J

Men på vägen fick vi se några av de mest omtalade bergen på Nya Zeeland -  nämligen the Pancake Rocks. Det som gör de så omtalade är deras lager-på-lager-konstruktion som ingen hittills har kunnat förklara. De ser helt enkelt ut som en amerikansk frukost, berg av pankakor uppstaplade! Jättehäftiga.

Puben vi nu skulle stanna på drevs av en förhållandevis pigg 82-åring. Nej, han finns på riktigt, och ja, det är han som driver stället (med lite hjälp förstås :D). Inklämda i dorms fick vi först hälla i oss öl innan vi käkade en god buffé och senare bytte vi om till våra utklädnader. Jag agerade docka för att få se hur kretiv Jonatan är vad det gäller att designa kläder av sopsäckar och resultatet blev fiiint J men Jonatan själv slog mig med hästlängder så fort han fick på sig lite mascara  - vilka fransar!

Det var bara vår buss på stället, viket kändes lite tomt men vi hittade båda lite folk att prata med (ja, Jonatan också XD). Om man BARA hänger med varandra så blir man ju galen.

Jonatan hittade ett brittisk par och jag anförtrodde mig åt en dansk kille som inte hade orkat klä sig i tjejkläder.

Det blev även prisutdelning för bäst klädda men utan någon utav oss som segrare L (vinnarna fick vouchers på rafting!!).

Jag siktade mot säng kort efter att vi gladsinnade plockade ut var sitt halsband ur det fina skåpet i baren med "hand craft". Jonatan däremot stannade uppe ett tag till innan det var dags att tvätta bort sminket.

Och Lotta! Nu har vi äntligen invigit de fina reselakanen från Sidenselma J J Tack snälla!

// Jessica MK Jäntti

Nelson - Westport 27:e februari

Förutom att åka buss har dagen bestått av tre huvudsakliga händelser.

1. Vi har haft picknick, hela gruppen, på vägen mot Westport  då vi först gick en kort promenad innan vi högg tänderna i våra medtagna mumsigheter, i vårt fall gott bröd och youghurt med banan J vi blev även bokstavligen attackerade av ankor som nöp i våra kläder när vi satt i gräset. Hungriga bestar som inte var att leka med. Nästan lite läskigt...innan vi satte oss på bussen hann vi även beskåda fridlysta ålar.
2. Vi har åkt jetboat. Supersnabba båtar som körs av en galen bybo som stryker sig längs med klipporna och göra allt han kan för att få oss nedskvätta. Men det var trevligt. Dock inte lika häftigt som man hade trott men det är väl alltid trevligt att åka lite båt (i alla fall enligt Jonatan).
3. Promenerat i hålan, Westport, där vi bor nu. 6 000 har äran att vara bosatta här och vår nya busschaufför, Scottie (saknar Dylan) drog några incestskämt innan vi anlände. Och ja, det är litet. Men vi bor på ett himla mysigt hostel.

Morgondagen väntar med ett spännande boende, eller snarare en spännande pub, som tydligen ska vara mitt ute i ödemarken. Dessutom ska vi ha en temafest. Killarna tema är "cross dressing" (läs tjejkläder) och vi tjejer ska klä oss som rubbish (förslagsvis i sopsäckar). Fina priser ligger i potten. Få se om Jonatans putrumpa (i mina hotpants) drar till sig första priset, vem vet?

// Jessica MK Jäntti


Jag och jessica bak till vänster i världens starkaste jetboat

Nelson 26:e februari

Sju på morgonen började det, bussen hämtade upp "Jessica and a mate" som det hette J

Det var förvånande få som hade bestämt sig för att besöka Abel Tasman National Park, vilket var lite märkligt i ju med att det är en av orsakerna till att man besöker Nelson.

En timme buss och 40 minuter med båt (då vi bl.a. fick se sälar!!) tog det innan vi blev avlämnade på en strand utan karta och med vetskapen om att bli upphämtade några timmar senare på en annan... :S

Men vi klarade både rutten och tiden galant!

Spåren vi följde löpte längs med vattnet, delvis längs strand och delvis inne i djungeln/regnskogen både upp och ner, på höjder med (som alltid) galant utsikt.

Vädret växlade från jättevarmt och soligt till mulet och blåsigt men vi undslapp regn och tur var väl det. Det regnar tydligen mycket här på den södra ön, i alla fall längs med västkusten. 12 timmar senare var vi tillbaka på vårt hostell och hejade snabbt på de nya brudarna som flyttat in i vårt rum. Medan de såg sig om på stan efter något drickbart tog vi oss an vår nya favoritsyssla, handla mat. På vägen till Woolworths (som vårt nya place heter) hittade vi en häftig gammal kyrka och på vägen hem slank det ner en glass J ett fint slut på dagen, innan det var dags att sova i de mest terribla sängar jag legat i.

Nelson får underkänt i sängar men mer än godkänt i övrigt!

// Jessica MK Jäntti

Wellington - Nelson 25:e februari

Färjedag!

Inte roligt. Sju på morgonen stod vi alla uppradade och väntade på Dylan. Väl på färjan hände inte mycket. Jonatan testade olika sovställningar och kom fram till att han hatar barn och jag garvade mig igenom ett par barnprogram och somnade med näsan i Angels and Demons. 3 h tog det innan vi fick fortsätta bussa längs med vinfälten mot Nelson.

Nelson är känt för Abel Tasman nationalpark. Men första dagen vi var där (här var det två nätter bokade) så kom vi sent på eftermiddagen och kunde inte göra några organiserade aktiviteter. Istället lät vi våra apostlahästar rida oss upp till ännu en utsiktplats och återigen, gud vad Nya Zeeland är vackert!! Bergen, vattnet, kullarna och med den lilla byn nedanför fötterna med kyrktorn som ticker upp bland husen...Nelson är beautiful. 2 days ain't enough.

Lamm till middag på hostellet. Handla och laga matlåda som kvällsaktivitet efter att ha gjort en snabbspaning i den lilla hålan. Och slagga i vårt fyrmannarum som vi delat med ett annat par. Det var faktiskt första gången vi delade rum med några andra och jag måste säga att jag tyckte det kändes jobbigt. Man kan inte sprida ut sig allt för mycket. De hade t.ex. redan släckt för att sova när vi kom in tio så det var himla svårt för oss att packa och dona (vi hade nämligen en heldag i nationalparken framför med hämtning sju). Jag tror våra dubbelrum gjort oss bekväma men samtidigt så har vi mycket saker också som man är rädd för ska bli snott. Inte gilla dorms.

Nog om det!

// Jessica MK Jäntti


Utsikten över Wellingron i solnedgången


Jessica gungandes i en park utanför staden

Rivervalley - Wellington 24:e februari

Mijau! Rivervalley var verkligen ett litet charmigt ställe och eftersom vi hoppade över både forsränningen och hästridningen (jag vet, Jonatan var jättebesviken, han ÄLSKAR ju hästar!) så tänkte vi istället se oss om lite. Lodgen låg som sagt vid en flod med en slags linbana, som man kunde hala sig över med till andra sidan, där det fanns en upptrampad stig upp, upp, upp.

Dit gick vi i det höga gräset med nässlor och taggbuskar (oj, vad jag svor) men utsikten var värt besväret.

Aktiviteterna var snabbt överstökade i förmån till det kommande stoppet , el capitál, Wellington. Vi hade bara en natt bokad i staden, vilket på sätt och vis kändes lite synd, men vi har ju ändå kommit hit för de coola upplevelsernas skull och naturen (till skillnad från många som knappt lämnar baserna, förutom när de vill kröka på ett annat ställe än basens) . Men tror ni inte vi hann med lite natur här också?

Som vanligt tog vi reda på om det fanns en utsiktsplats och tog oss dit. Även nu passerade vi en skog som Härskärringen spelades in i (det hade man aldirg trott att man skulle göra :D). Och vilken utsikt, för att inte tala om vilken stad!!

Det som är så underbart med Nya Zeeland är att storstäderna vi besökt, inte känns som betongdjungler (fast än de såklart består av betong) men de har så underbar natur runt om städerna, alternativt vatten och berg. Och här fanns allt.

Vi skippade nattlivet och gjorde oss istället lite middag på basen. I filmrummet visade de Supersugen, men jag var för trött (ja, fatta vad slut jag var som inte orkade se!) men det gjorde väl egentligen inget. Vi kulle upp jättetidigt morgonen därpå för att åka färja. Så slut som vi var låg jag i min säng och tänkte på alla kottar vi sett (kottarna "hänger" nämligen inte ner från träden utan växer PÅ trädstammarna, som små grenar, alternativt parasiter, jättehäftigt tycker jag, inte Jonatan) och somnade snabbet till ljudet av storstadsbrus (för omväxlings skull).

// Jessica MK Jäntti



<linbanan över till andra sidan

Taupo-Rivervalley 23:e februari

Dylan, som vår busschaufför heter, hämtade oss vid halv 10 på morgonnen vilket var skönt. Då begav sig bussen mot Rivervalley som inte är mer än en lodge mitt ute i ödemarken. På vägen dit stannade vi för att gå en promenad på 2 timmar genom det bergiga landskapet. Det såg i princip ut som i Sagan om ringen men desvärre började det regna en hel del ungefär halvvägs så det var lite surt. Väl inne inne i bussen så tog det inte mer än en timme innan vi var framme. Och som man kunde höra på namnet så låg det verkligen nere vid floden i en dal. Bussen parkerade uppe på en platå och sedan var det säkert 100 meter i fallhöjd att ta sig ner till lodgen på en slalomsvängande grusväg.

Jag lade mig då för att vila lite på sängen eftersom att jag hade lite ont i revbenen efter skydivet ( i varje fall så tror jag att det kommer därifrån). Efter en stunds vila var det dags att äta middag. Dem flesta på bussen käkar ett paket nudlar och dricker några bärs till middag varje dag men då man oftast kan beställa mat på ställena för cirka 60 spänn så har jag och Jessica inte börjat laga egen mat ännu.

Efter den goda maten och en promenad ute i mörkret var det åter igen dags att lägga oss.

En ganska händelselös dag med andra ord men med tanke på att jag hade ont så passade vi på att vila från alla actionladdade aktiviter som forsränning och dyl.

/ Jonatan

Taupo 22:a februari

Vi vaknade av alarmet 8 på morgonen, vilket kändes som ganska tidigt med tanke på kvällen innan. 9 hade vi ätit och gjort oss iordning. Väl nere i receptionen såg vi de svenska tjejerna som skulle hoppa fallskärm vid 8 och av dem fick vi höra att det inte skulle bli något av det hela nu på morgonen utan vi skulle få infinna oss igen klockan 1 för att se om hoppet kunde bli av framåt eftermiddagen istället.

Ganska besvikna begav vi oss iväg på en promenad och letade efter en mataffär vilket inte var det lättaste attt hitta i den här hålan. Vi fick gå enda till utkanten av den innan vi hittade en supermarket. Så när vi var tillbaka på basecamp igen så var klockan redan 11 eller så. Vi lagade irdning lite lunch och lade oss sedan till ro i en intilliggande park för att läsa lite i solen.

Timmarna rullade på och det var återigen dags att kolla läget med Tauposkydiving, som de nu heter. Nu fick vi beskedet att det skulle bli av och att vi skulle åka nu på en gång. Det vi inte visste var att vi skulle behöva vänta enda till 5 eller så för att få slänga oss ut från ett plan.

Hungrigare och hungrigare för att inte tala om oroligare för varje sekund satt vi där och väntade i flera timmar. Men när dom äntligen ropade upp våra namn och vi hade fått på oss dräkterna så kändes det nästan som att man inte hade någon lust längre. Men samtidigt var det för sent för att dra sig ur. Vilket jag är mycket glad över att jag inte gjorde. Upplevelsen att se planet försvinna upp i himlen och samtidigt se marken närma sig var otroligt ballt. Det är i princip bara de första 4-5 sekunderna som det värkligen känns som fritt fall sedan när man stabiliserat sig med magen mot marken surfandes i luften så känns det mer som att man flyter än faller. Men vilken fart sedan! Hade man glömt raka sig innan man hoppade så behövdes det nog knapppt när man kom ner. 3000 meter på en minut för att vara exakt vilket förmodligen är det snabbaste man någonsin kommer färdas om framtiden inte har väldigt spännande fordon att erbjuda.

Efter det hela var vi ganska matta och satte oss på samma restaurang som dagen före för att äta en trevlig middag i solen. Sedan begav vi oss upp på rummet vid 8 eller så för att vila en kvart men tror ni att vi kom iväg igen?  Svar nej. Vi somnade nästan på en gång hellt utmattade.

/ Jonatan

Waitomo-Taupo 21:a februari

Vi vaknade tidigt före alla andra för att bege oss mot äventyret som väntade i grottorna.

Vi skulle nu på morgonen hissas ner 40 meter rakt ner i ett svart hål i berget för att sedan slungas iväg i en linbana genom ett kålsvart bergrum. När det var överstökat och alla hade samlats där nere var det dags att fika lite så där satt vi och dinglade med fötterna ut över ett stup i mörkret.

Färdigfikade 20 minuter senare, fick vi höra att vi nu skulle hoppa ner för stupet med en bildäcksslang under oss som flytkudde. Eftersom jag var den enda killen i en grupp på 8 så kan ni ju gissa vem som fick börja. Vi skulle under de kommnande 2 timmarna flyta runt på bildäcket, simma, klättra och bara flyta fram genom mer eller mindre trånga tunnlar. När alla stängde av sina pannlampor så kunde man tydligt se alla lysmaskar som satt i taket i grottorna.

Det kändes nästan som en stjärnhimmel där nere under marken. Det hela avslutatdes med att klättra upp genom 2 vattenfall. Väl uppe på ytan igen så var det dags att byta om och käka lunch på basen.

Klockan var nu 1 och bussen skulle ta oss vidare mot Taupo där vi skulle hoppa fallskärm. Tyvär ställdes det in p.g.a. vädret och vi skulle få vänta enda tills dagen efter. Vi passade istället på att bada lite i sjön och ta en promenad längs stranden. Senare käkade vi middag i solen på en nice uteservering följt av en utekväll på boendets egen bar. Med tanke på att vi skulle hoppa fallskärm dagen efter så var vi inte ute till längre än ett. Men vi han trots allt träffa en trevlig amerikanska och några svenska tjejer att snacka lite skit med.

/ Jonatan

Rotourua-Waitomo 20:e februari

Vi begav oss även i dag iväg tidig morgon. Bussen började sin långa tur mot Waitomo men på vägen stannade vi mitt i ingenstans för att se på en fårshow. Det var i princip bara vi från våran buss som var ungdommar och sedan kanske 1000 pensionärer från alla världens hörn. Dom började med att rada upp får från hela världen och sedan var det i princip en ståuppkomiker som höll låda om lite av varje i en timme.

Efter den konstiga upplevelsen begav vi oss mot en zorbbacke. För er som inte vet vad det är så är det en jättestor uppblåsbar boll som man kan åka inuti ner för en gräsbacke. Vi gjorde det inte men fick kolla på när ett par tjejer från bussen passade på att slänga sig ut för backen.

Sedan var det dags att sätta oss på bussen igen och bege oss mot den lilla byhålan vi skulle bo i. Vi fick under turen höra att det bara är 49 stycken som bor där.

Själva hostellet i sig var väldigt fräsht men det fanns inte så mycket att göra. Alla eftermiddagens aktiviteter hade blivit inställda på grund av vädret = regn. Vi tog en sväng ner på stan med Dylan, busschauffören, och han visade oss ett ställa där man föder upp kaniner för att raka av deras päls. Vi fick även bevittna när en galen gammal tant spände fast en kanin i en sträckbänk för rakning och sedan satte igång för fullt. Helt klart en upplevelse.

Klockasn var nu 4 och vi hade inget att göra innan middagen klockan 7 så jag såg till att träna lite. Jag satte på mig träningsskorna och begav mig iväg över åkrarna och grusvägarna som inte verkade leda någonstans. Klockan hade nu sprungit iväg och det var dags för BBQ buffé nere på den lokala bubben. Där träffade vi en trevlig kille från Holland som vi snackade med hela kvällen förutom när de fulla infödingarna kom och störde.

Även i dag var det tidigt i säng som gällde för att orka med morgondagens äventyr.  

/ Jonatan