Ska jag skratta eller gråta?

Hej alla,
Ska jag skratta eller gråta?
När jag förstod att vi idag inte kommer så mkt längre än till London var det en väldigt bra fråga som slutade med en middag för tre på ett hotell med flygplanen dånande utanför.

Jag förstår inte riktigt hur British Airways tänker, ännu mindre hur de alla kan bete sig som apatiska grottmänniskor när man själv står och behöver mer hjälp än någonsin? Vårt flyg från Sthlm var så pass försenat att vi bara NÄSTAN skulle hinna med vårt flygbyte = att vi infann oss vid gaten 10 min innan den skulle stänga efter att ha sprungit som djur. Vi möttes av ett nekande och blev visade till en kö som ledde till Customer service. Customer service in my ass, om man nu får säga så? Jag hoppas vi inte kommer att behöva författa ihop så många fler klagobrev med BA service är ett skämt. Inte för än jag spelade storgråtande och hysterisk fick vi klara och raka besked av en man vid namn David. Innan dess så fick vi bl.a. bråka om kön vi blev ombedda att stå i, eftersom den var för klubbmedlemmar vilket vi då inte är. Mannen som då "servade" oss och ett plan med indiska resenärer, stod och skrek och hotade med att stänga kassan vi stod till om vi inte bytte kö (?)

Mitt i all tumult hittade vi i alla fall en till svensk, närmare bestämt en Ludde, som vi fick sällskap av. Han pluggar i SF och har en skolstart att passa så vi kände att vår panik över en missad dag samt hotellnatt i SF faktiskt inte är HELA världen. Nu bor vi en natt i LondonBA bekostnad på ett hotellrum (värt £ 225!) och har precis avslutat en middag med vår nye vän. Eftersom det inte gick några fler flyg för dagen så kommer vi istället att komma till SF den 20/01, men vi är glada för det med!

Nu ska vi dock inte sussa utan se en serie eller något fast än vi är så himla trötta. Vi behöver sova bort flygresan imorn så vi kan ta oss an SF för fulla muggar nu när vi äntligen kommer fram.

PS. Vi bor precis utanför Heathrow, faktiskt väldigt charmigt. Jättemysigt med flygen åkande utanför fönstret :)












// Jessica MK Jäntti


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0