Make the world yours 2009

Koh Chang den 16:e - 18:e april

Efter ännu en genomliden toast-frukost (nååååd!) inledde vi frukost nr 2. på planet mot Trat som inte tog mer än 45 min (vilket var skönt som omväxling). Väl framme i Trat så bestod flygplatsen av mindre hyddor som liknade mer än stor resort-reception än en flygplats :S men den verkade fungera lika bra som en eftersom vi landade in one piece.

Efter att ha dragit ur accomondatin-bokaren det billigaste boendet hon hade att erbjuda kom vi sakta men säkert fram till boendet beläget på Lonely beach.

Vi fick bo i rätt primitiva hyddor (med el dock!) med en himla fin utsikt (den skönaste stunden jag hade där var när jag i kvällsmörkret kunde sitta och se ut över havet och läsa Shantaram *) och med beachen under oss. Och beachen var just det som gällde den här första dagen då vi gjorde vårt bästa för att vänja oss vid solen (läs steka på för fulla muggar samt helt utmattade sova middag på rummet jag vet inte hur länge).

Med stora drag så var det vi gjorde på Koh Chang. Solade och badade (både i havet och den något mer svalkande poolen), åt massa god mat och läste och sov middag. Vi mumsade även på bananpannkakor, köpte ett urhäftigt halsband åt Jonatan och klappade hundar och katter. Alla som varit i Thailand förstår nog precis vad jag menar ;)

// Jessica MK Jäntti

* Läs den! Helt otrolig, skriven av Gregory David Roberts.

One Night in Bangkok natten mellan den 15:e-16:e

Morgonen  började i Sydney med att vi klev upp halv 5 för att befinna oss i receptionen vid 5 och möta upp våran transfer till flygplatsen. Väl på flygplatsen skulle vi till vår stora förvåning bli varse om att vårat plan skulle lyfta 10 och inte 8. Missförståndet berodde på att vi läst i ett gammalt ouppdaterat papper. Glada över att det inte var tvärtom (och vi missat det) satte vi oss och väntade ett bra tag.

11 lyfte planet efter en del komplikationer. Men resan på nästan 10 timmar bara flög förbi då vi kunde använda oss av deras alldeles förträffliga underhållningssystem. Dvs oändligt många filmer, radiokanaler, TV-program och musiktitlar. Och alllt det förpackat i en 10 tums pekskärm i ryggstödet på den framför. Vi såg båda 4 filmer var och plötsligt var vi bara framme.

Väl framme fick vi leta runt som bara den för att hitta något flygbolag som kunde flyga oss till Trat ( Koh-Chang ). Efter att ha prövat lyckan några gånger men fått svaret No English  hittade vi äntligen en disk med en engelsktalande som bokade in oss på det första morgonflyget dagen efter.

Nu återstod bara var ska vi bo? Men det dröjde inte länge innan hon visade oss en massa svindyra hotell att vällja mellan. Efter att ha valt det billigaste (ändå dyra) hotellet blev vi hämtade i en volvo och körda direkt dit. Resan tog bara 5-10 minuter och från vårt hotellrum hade vi utsikt över hela landningsbanan på håll. Nästan precis som resans första natt på Heathrow, London.

Vi begav oss ganska direkt ut för att få oss en bild av omgivningen. Det dröjde inte länge innan vi stötte på ett gäng thailändare som hällde vatten på oss  (det är någon typ av tradition/festival dom har såhär års) så där gick vi gatan fram, blöta i mörkret. På vägen hem stannade vi och jag åt middag för otroliga 10 kronor. Tro det eller ej, i Thailand blir man riktigt snål. När man vet att man kan få mat för 40 Bath = 10 kronor så ryggar man nästan till om något kostar typ 150 Bath som det vanligtvis kostar på turistorterna.

Väl tillbaka på rummet så var det dags att sitta lite vid datan eftersom vi första gången på länge hade gratis internet på rummet. Jag lät även Itunes dra igång och spela musik på randomläget. Vilken låt tror ni då gick igång om inte One night in Bangkok? Hur coolt är inte det?

Efter att ha suttit vid datan och sedan tränat så gott det gick i det lilla rummet var det dags att krypa till sängs och lyssna på alla spännande ljud som flygplatsen i horisonten hade att erbjuda.

// Jonatan